Jag har funderat på att börja skriva blogg. Men någonting har hindrat mig. Kanske är det tron på att en text bara kan vara giltig om den passerar ett förlag, att en åsikt bara är verklig om den hörs från barrikaderna. Århundraden av mellanhänder, utbildningsystem, bokförlag och tidningsredaktioner håller kvar mig i den gamla verkligheten. En verklighet som fortfarande är styrd av auktoriteter och kapital. Klivet ut i det digitala är egentligen ett kliv mot svindlande friheter. Här upphör ju gränserna, hierarkierna och den förmedlande makten. Är det den friheten vi är rädda för? Är det därför vi stänger in oss i oss själva och sysselsätter oss med att gilla varandras meningslösa infall? Är det någon som inser vilken volt som vibrerar internets fiberkavlar? Är det någon som inser att vi är den första generationen som äger de organisatoriska verktygen för att bokstavligen förändra världen?

Den franska filosofen Gilles Deleuze skilde på det virtuella och det aktualiserade. Ingen av stadierna är mer verklig än den andra. Men det virtuella består av problem, skisser och ideér som väntar på att aktualiseras. I det aktualiserade stadiet differentieras problemets olika komponenter och träder in i det faktiska. Detta resonemang kan tyckes abstrakt men faktum är att vi stöter på det ofta. Det virtuella kan ses som språket, allt vi talar om, som vi antyder, skisserar utan att aktualisera eller ta konsekvenserna av. Den digitala sfären är virtuell i den här meningen. Vi översköljs dagligen av problemställningar, eller åskådningar som aldrig aktualiseras. Detta är den egentliga innebörden i den nyliberala demokratin. Tyck vad du vill så länge du inte gör det i grupp och handlar därefter. En åsikt har blivit en ägodel, ett attribut som stärker en karaktär. Hela det demokratiska rummet har förlorat sin aktualitet och blivit virtuellt. Internets virtuella nätverk är kraftlöst så länge det inte aktualiseras. Exempel på när något sådant trots allt sker har vi sett på Tharir torget.

Idag står vi inför ett flertal ödesdigra problem som alla skulle behöva en mobiliserad folkrörelse. Det kanske mest brådskande problemet är det oroväckande fascistiska molnet som tornar i Europas hjärta. I finanskrisens spår har i stort sätt varenda europeiskt parlament fått ett högerpopulistiskt eller fascistiskt parti med starkt väljarstöd. Frågan om flyktingpolitik och integration måste tas på allvar, och en alternativ, inkluderande modell måste ställas mot den fascistiska. Här måste vi vara tydliga med att inte bara ett antirastiskt patos hjälper, utan idéer om hur ett mer hållbart Europa ska byggas för undvika liknande kriser i framtiden. Vi måste inse att vi befinner oss i ett läge som liknar mellankrigstiden, och att vi kommer få ångra oss om vi inte agerar. En annan ödesfråga är klimatet. Även här måste vi inse att nya modeller för samhället måste formas. Vi måste vara beredda att omvärdera allt, och göra det med glädje!

Den här bloggen kommer vara ett sorts pågående manifest. Ett manifest som vill möta vår tids stora filsosfiska och politiska utmaningar. Ett manifest för ett ekologiskt, social och ekonomiskt hållbar värld.  Ett manifest för alla som tror på en framtid bortom, den materiella tillväxtens cykler av ekonomiska kriser, som avsäger sig bekantskap med de marknadskrafter som  förslavar tredje världen och  dammsuger naturen på jordens alla ytor. Ett manifest för de som vill möta fascismens gemenskap, med en inkluderande, gränslös gemenskap. Ett manifest som vill kommunicera, som söker sina likar.

Välkomna.