Jag skriver en blogg. För vem vet jag inte. Jag tänker på alla diskussioner om nätet och identitet som fördes för några år sedan. Hur ser den digitala individualiteten ut?

Den första frågan blir, vad är en individ?

Frågan kan diskuteras i det oändliga och slutar kanske i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Men kanske har vi, i Foucaults anda, anledning att ställa begreppet i relation till maktapparaten. Dagens individ skapas snarare av konsumtionssamhället, än som hos Focault  i produktionen. Den ständiga uppmaningen till personlig förnyelse, i kombination med någon slags allrådande kortsiktighet, skapar och omskapar konsumenten i takt med den materiella tillväxtens cykler. Marknadssamhället lever på myten om individualitet. Kampen mellan massmedia, storföretag och en ny digital ordning förs dagligen på nätet, med individen som insats. Överallt tvingas vi styra vår uppmärksamhet mellan, reklam, evengemang och inbjudningar. 

Jag söker information och massövervakningen kodar min profil. Jag ägs av den. Detta sker, visserligen i min vetskap, men bortanför min kontroll. Min identitet befinner sig inte hos mig. Men var befinner jag mig egentligen? På Facebook så klart. Men vem är jag där?

Facebook iscensätter individen. Hela programidén ligger i användarens identitetsskapande. Detta kan upplevas paradoxalt, med tanke på att sidan i praktiken är en enorm, mångfasetterad interaktion, där till och med individens fysiska gränser upphör. Facebook som fenomen upprepar egentligen bara en grundläggande komponent i den mellanmänskliga verkligheten. Det  vi upplever som det egna är resultat av interaktion. Vi lånar av varandra, vi skapar varandra genom delande, kommenterande och gillande. Individens gränser bestäms snarare, liksom på Facebook av receptivitet. Individen blir en regulator av det interaktiva flödet. Acceptera eller inte acceptera. 

Tekniken uppenbarar denna, interaktiva egenskap hos verkligheten där individens gränser suddas ut.  Men för att bevara den individualistiska modellen blir varje aktivitet inte ett deltagande, utan ett karaktärsdrag, ett minnesmärke på tidslinjen. Individualismen, som tjänat som konsumtionsnorm för den gamla kapitalismen, dröjer kvar, i försöket att disciplinera den digitala människan.

Steamingsamhället har växt fram som ett alternativ inom kapitalismen och hotar att spränga dess ram. I steamingsamhället har den materiella produkten försvunnit och därmed också möjligheten att äga någonting fast och beständigt.Inga plastdral behövs till skivor, inga pappermassor till böcker.  Vi delar istället information, musik, film, litteratur osv. Den digitala teknikens inneboende interaktivitet och kollektiva skapande  rymmer en revolution med potential att förändra  samhället i grunden. Här finns möjligheter till ett miljövänligt, immateriellt civilsamhälle, bortom mellanhänderna, och det privata ägandet. Ett samhälle där det kolaborativa och spontana skapandet växer utan upphovsmän, utan strikt avgränsade individer. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har funderat på att börja skriva blogg. Men någonting har hindrat mig. Kanske är det tron på att en text bara kan vara giltig om den passerar ett förlag, att en åsikt bara är verklig om den hörs från barrikaderna. Århundraden av mellanhänder, utb...